Något

Tiden är en annan än den var igår vid samma tid

Halvdunkel aftonsky står som fond,

mot vilken ett träds yttersta grenverk tycks vänta

på att bli handryggskysst

En björk naken så gott som på några pom pons

Spridda reden som ingen längre tycks vilja ha

Och i kronans inre skyls tysta explosioner

Skarpa skott som snart hälsas med behag

Strax en vår som ska täcka karga ytor

Stryka lättnad över vintertung kokong

Som somligt härdas i vånda utav tvivel,

att födas åter, knappast självklart varje gång

Så den lycka det är att kittlas utav solen

Se en solkatt ryttla tveksamt litet tag,

för att i nästa fladdra bort på flykt från jorden,

väl försäkrad att somligt hjärta än slår slag

Advertisements
This entry was posted in Övrigt. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s