Etui för virksugen resenär

När jag själv åkte tåg för en tid sedan och virkade längs rälsen, saknade jag både nål och sax på vägen dit jag skulle. Jo, nog skavdes vänster lillfinger illa, då jag ovan hade tappat det rätta knycket för att slita garnet itu, med endast hjälp av handkraft. Nu behöver sådant inte längre hända, då jag gjort ett litet reseetui. Och materialet består till största delen av allehanda återbruk förstås!

resevirkLoppis: nålar, virknålar, knapp och garn.

Återvinning: plastförpackning, kartong.

Köpeting sedan tidigare i mina ägor: sax och hårsnoddar.

Här finns beskrivning för hur man kan återvinna plastförpackningar av detta slag, på detta vis.

Advertisements
This entry was posted in Virkning and tagged , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Etui för virksugen resenär

  1. Miri says:

    Man behöver inte ens vara på resande fot för att ha nytta av att kunna hålla pysselredskapen samlade och enkelt transportabla på detta prydliga vis, om man som jag sitter en stund här och en stund där och alltid är det nånting som man måste springa upp och ner för trapporna för att leta efter.
    P.S. Hur använder du lillfingret för att slita itu garn? Jag använder inte lillfingrarna till nånting så jag är nyfiken. Kan du inte göra en instruktiv video?
    Hälsningar från “Aningslös”.

  2. lopplisa says:

    Så sant! Etuiet har också en vardaglig, pragmatisk O & Redafunktion. Nä, någon instruktionsvideo blir det knappast!! Tänk om folk borta i Amerika skadar sig p g a den! Då kan det stå mej dyrt!! Knycket är något mamma lärde mej. Trodde det var ett allmänt känt sätt att kapa garn på, men kanske är det bara någon lokal sed från hennes hemtrakter (Ångermanland). Man använder bägge hela händer, men garnet skär specifikt in i vänster lillfinger och gör jädrans ont om man inte är snabb och bestämd nog (inget för vankelmodiga alltså). Tack för visat intresse 🙂

    • Anita says:

      Kan det möjligen vara så att ångermanländskor är född med ett extra skinnlager på lillfingrarna?:)

      • lopplisa says:

        Möjligen! Antar att man antingen fick emigrera eller bygga upp en hud av pansarplåt för att överleva när tiderna var bistra i trakterna av Ådalen 🙂

    • Miri says:

      Aha! Låter livsfarligt – du skulle få sätta en varningsskylt över hela videon! Å andra sidan kan det fungera som omvänd psykologi – om jag läser nånting om att “gör inte si eller så” så tänker jag “vafför dådå?” och blir särdeles frestad att göra just det förbjudna, bara för att se vad som händer. Fast jag är ju en klok och förståndig (och feg) flicka som inte gör några dumheter (förutom den där “ät inte kakdeg för då blir du fet-varningen” som är oemotståndligt frestande att testa för giltighet).

  3. Maskros-oron var inte lika snygg torkad. Den passar nog bäst för endagsbruk, t ex vid fest. Skicka ut barn med spring i benen att plocka och trä trådarna och häng sedan upp dem. Eller använd blommor som står sig bättre vid torkning. Eller vänta länge än jag gjorde innan jag slängde oron. Kanske ÄR de fina torkade fast jag inte hade tålamod att vänta?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s