Tell me brothers if you can
Why all the world is full of creatures
Yet we grow in fear of man
Den här sången förknippar jag med min barndom då Kamahls stämma ofta ljöd, när min mamma spisade The Elephant Song på stereon. Minnen som fladdrade förbi just som jag var i färd med att virka den här lilla gosefanten igår:
Beskrivningen till gosefanten hittade jag här på Emlansemlans kreativa lilla blogg. Ett ljuvligt julklappstips helt enkelt! Och nä, jag väntar inga barnbarn, utan det är en annan liten knodd som ska få denna lilla leksak (men jag tror nog att det blir en till i alla fall… om allt går planenligt!). Nåväl, jag kunde ju inte låta bli att sy dit lite stygn också, i rött och rosa (även om det skittaskiga ljuset gör att det endast ser ut som en färg på bild).
Well, well.. det här är ett bidrag till Klockarbarns juliga måndagsutmaning, men eftersom jag kommer att vara upptagen i morgon från tidig otta till sen kväller, lägger jag ut det redan idag!
Ha det fint!
Ja, nu när jag har lyssnat åter (typ fyra decennier senare), låter det ju onekligen, lite mycket Frälsis över det hela 🙂
🙂
🙂
Söt elefant, ser precis ut som något som kan bli en liten knodds favoritgosse!
Tack! Har just färdigställt en till, så får knoddisen två!
Elefanter är fantastiska djur! Det tragiska är att sångtexten är lika aktuell idag som för fyrtio år sedan …
Ja, människan är ett rovdjur!
supersöt elefant.
Tack Jessica!
Så gullig! Nu blir det nog inte mycket kommenterat på ett tag då jag har turen att resa till varmare trakter i snudd på fyra veckor. God jul!
Tack! Jösses, nu blir jag allt avundsjuk!!!!!!! Trevlig resa och mycket, mycket god jul!!
Duktigt att du alltid orkar göra några extra detaljer! Gillar stygnen 🙂
Tackar Henni! Ja, stygnen gav nog gosefanten ett lite mer eget uttryck 🙂