Jo, som sagt.. efter en kurs i somras fick jag smak på det här med att frikoppla symaskinen och själv styra stygnen i vad som brukar kallas för fritt symaskinsbroderi.
Mitt andra försök blev detta ansiktsporträtt.. eller ja, porträtt och porträtt.. Jag har ju inte försökt att efterlikna någon, för mig känd person. Det var bara gasen i botten och att köra med svart tråd på vit botten, utan hjälplinjer av några slag. Efter det blev “porträttet” liggande i cirka nio månader.
Så häromdagen fick jag ett ryck och fyllde “porträttet” med färg (av maskinsömnad, handsömnad, pärlor och textilfärg) och sådant blev det:
Ja, och nu har jag inte riktigt bestämt mig för fortsättningen.. Kanske blir det lådan igen, tills nya ryck kommer.
Ha en fin dag!
lopplisa 
Men jäklar i min lilla låda, vad fint! Och vilket jobb! Nu blir jag också sugen på maskinbroderi, ack tiden! tiden! (och orken)
Tack! Ja, fy fasen.. tiden är en hopplös faktor! Förstår då rakt inte var den tar vägen 😦 Huvvaligen säger jag bara!! Behöver minst fem timmar till per dygn, för att livspusslet ska gå ihop… (… och då har jag bara mej själv att bry mig om, vardagligen..) 🙂
Jättecoolt! Det är så spännande med maskinbroderi. När man väl börjat med det finns det liksom inga begränsningar för vad man kan göra. Jag älskar det. Även om jag, liksom du, finner att det går i skov. Man får ett ryck och kör järnet men sedan lessnar man. En förklaring för mig är att det inte passar så bra att göra det samtidigt som man tittar på TV, vilket jag gärna vill. Man hör bara hälften av vad de säger i filmen genom maskinens surr. Dessutom blir ev medtittare väldigt störda har jag märkt. Jag brukar passa på när min man är på resande fot. Tyvärr, ur den aspekten, har han bytt jobb och är väldigt sällan borta numera.
Ja, visst låter det! Så synd att maken bytt jobb, med tanke på den aspekten.. 🙂 Tror för övrigt att mina grannar tycker att det är mindre roligt när ett ryck kommer eftersom jag bor i lägenhet. Dessutom var min och deras lägenhet dagis en gång i tiden och i väggen som sedan sattes upp för att skilja lägenheterna åt, tycks isoleringsmaterial vara en bristvara..
Sååå supersnyggt! Provade maskinbroderi för nåt år sen och tyckte att det var jättekul men tyvärr verkar det inte finnas nån sån broderipressarfot till min maskin:( Ser iaf fram emot dina eventuella framtida broderiprojekt!:)
Long time no seen!!
Som vanligt blir jag både imponerad och inspirerad av en påhälsning hos dig där man bjuds på alla möjliga och “omöjliga” tekniker. Potatisen får nog se upp för risken finns att den får sig en tryckning endera dagen. Mer gamla hederliga tekniker som pärtryck och tovning till folket! Maskinbroderi däremot känns som överkurs och får räknas som omöjlig för min del men rackarns vad läckert ditt porträtt blev, ser fram emot fortsättningen.
Ha en fantastisk helg kära du!
HOppas få se dig snart igen här. Det är ju Monthly Makers tema “djur”. Tänker att du kan åstadkomma storverk där 🙂
Oj! Tackar!! Kul och upplyftande 🙂