Stjärnor av värmeljushållare, kartong, metalltråd, pärlor och Poscapenna.
.. önskas i drösvisa massor!
Stjärnor av värmeljushållare, kartong, metalltråd, pärlor och Poscapenna.
.. önskas i drösvisa massor!
Oj! Det var ju ett bra tag sedan något hände här på bloggen!! Kul i alla fall att det fortfarande finns folk som hittar hit 😀
Här följer några grejor jag julknåpat samman i år:
Så mycket återbruk som möjligt förstås!
Ha det fint och God Jul!
/Pia
Tjoho! Ett par sockor klara tills dottern kommer! 😀 Och sybingot fortsätter!!
Pust och stånk vad varmt det är! Jag ser fram emot nästa vecka, då det torde bli svalare.
Ha det!
Här knåpas det på sockor. Hittepåmönster och eftersom man knappast kan få nog av prickar, fick det bli ett gäng sådana.
Om sockorna passar dottern, är de hennes. 😀 Annars behåller jag dem själv! Och eftersom jag har skapat efter eget huvud, tycker jag mej kunna fylla i rutan “Skapa något efter eget mönster”.
För övrigt varvar jag lönearbete med tapetborttagning mm.. och förstås “Sybingo”!
Ha det! 🙂
Jeans är verkligen ett tacksamt material att omdana! I flera år hade jag velat testa denna idé från Burda Easy V/S 2014..
.. men då i jeanstyg istället för skinn.
Det är en present till dottern som väntas hem endera helgen.. (kan lika gärna bli på sensommaren 😀 ) I alla fall ska det bli spännande att se hur armbandet blir med tiden, när det slits. Fult eller fint??
Skapa till någon annan… check!!
Ha det finemangsigt!
I morse var jag uppe tidigt, tryckte lite prickar och ritade ringar på ett tyg som skulle bli till ännu en stick- eller projektpåse.
Under gårdagen hade jag bärgat ett litet korsstygnsbroderi som legat och skräpat i en låda sedan 2012 (ja, jag checkade arkivet 😀 ). Nu kom det ju till användning i alla fall.
Och så har jag ju avklarat en ruta till i sybingot. Den om att skapa något mönstrat förstås! 🙂 Toppen!
Behöver jag förresten tillägga att tygerna är loppade och/eller återbruk?? 😀
Ha det!
Mellan det att jag lider av värmedemens, ömsom fumlar runt – slapphänt, knappt kan tänka två rediga tankar efter varandra och tycker mej allmänt ligga en halv takt efter allt och alla, har jag sytt denna påse..
.. till största delen efter TantKoftas mönster från #påsenbitförbit.
Ja, nu vet jag precis hur jag skulle kunnat göra istället! I alla fall med fickan (eget tillägg), som hamnade lite väl långt upp 🙂
Påsen består av sedan länge loppade tyger, varav den prickiga är en fd kökshandduk.
Edit: en liten, delvis suddig bild på låsanordningen.
Jag vill inte lova för mycket, men sannolikt torde jag vid det här laget vara nogförsörjande på det lager av material jag äger – året ut och flera år in! Köpstopp på det området?
Stånk!
“Skalet” till den här rullen gjorde jag för 1,5 år sedan, men den var för kort för att bekvämt kunna hålla strumpstickor. Felkonstruerad helt enkelt.
Så det fick fick bli att förlänga rullen i två sidor med si så där 1 centimeter vardera.
Basen till rullen är en feltvättad, loppad tröja. Två gäng strumpstickor är loppade och två gäng är nyköpes (ja, det finns ett par kortisar i fickan längst bort). Saxen blev min för en femma, second hand. Röda, matchande stickmarkörer hittade jag förresten hos Tant Kofta 🙂
Själva rullmodellen bygger på detta virknålsetui som jag gjorde till dottern för ett ännu längre tag tillbaka. Eller ja, grundidén är förstås inte min. Det här med förvaring a’ la modell rulltårta är förstås en väl beprövad idé genom generationer tillbaka.
Pust och stånk! Det lovas medelhavsvärme även idag!!
Ha det! 🙂
Jag har en sax med spjutspetskompetens. Det är en vass rackare utan pardon när som ett stackars lår eller dylikt råkar hamna inom donets spetsigaste räckhåll.. eller tja, åtminstone fram till nu. Från och med idag är saxen nämligen transportsäker nog att kunna ingå i vilket resekitt som helst! För som tur var hade sonen en plastmapp som skulle kasseras, just som jag sjösatte projektet “att sy en saxhållare” och jo, visst ville jag ha mappen.
I mina kretsar brukar folk höra sig för om jag vill ha det i “materialväg” som annars skulle hamna i soporna eller på tippen. Och ofta tackar jag ja, till det mesta 🙂
Nåväl, här är då saxhållaren av diverse återbruk, lite loppat och av annat krafs som fanns i mina gömmor. Nyköpes (för en längre tid sedan) är bara sy- och den bruna lintråden.
Bitar av plastmappen isolerar förstås saxens vassa delar och är inneslutna i tyglagren. Allt är sytt för hand, under blodsutgjutelse. Mitt högra långfinger beklagar att den enda fingerborg jag äger alltid är på rymmen när den behövs som mest. Aj! så ont det gör att gång efter annan köra in nålsögat på exakt samma ställe, på exakt samma fingertopp. Ja, den som ofrivilligt testat, vet hur det är..
Annars är det verkligen en sann glädje att sy för hand. Det borde göras oftare!!
Och i och med saxhållarens tillblivelse kan jag nu “bocka” för återbruksrutan på den “spelplan” jag följer i årets Sybingo!! 🙂
Ha det!
För ett par somrar sedan sydde jag lite stuvar av jeanstyg. Denna sommar blev ett av de kvarvarande av dessa till ett kuddfodral.
Mycket spillmaterial kom till användning när stuven syddes och många sömmar blev det.
Nu huserar jeanskudden färdig i ett soffhörn.
På 70-talet hade jag ett par Wrangler-jeans som jag bara stormtrivdes i och slet på i ur och skur! Så val av jeansetikett var knappast svår att välja till prydnad. Undrar just om Wrangler jeansen hittade hem till min garderob innan eller efter Puss & Kram-eran, då det gällde att köa halvannat kvarter vilken lördag som helst, för att komma in i just deras affärslokal? 😄😄
En stycke kudde till hemmet blev det. Sybingo 2018!
Ha det fint!! 😀